Vid självständigheten 1917 blev statschefsfunktionen vakant, makten kom att utövas endast av senaten, och sedan hade landet en tid riksföreståndare valda av lantdagen. Man kunde först inte enas om statsskicket; lantdagen valde i oktober 1918 Fredrik Karl av Hessen till Finlands konung, men han tillträdde aldrig utan avsade sig tronen redan i december samma år och 1919 beslöt man slutligen att landet skulle bli republik.
Samtliga de sex ovannämnda var statsminister när de valdes till president.
Ingen har avgått från presidentposten för att senare återväljas till president. Av de två personer som under åren 1918-1919 var riksföreståndare, Pehr Evind Svinhufvud och Gustaf Mannerheim, blev emellertid båda sedermera valda till president.
Mannerheim var president under kortast tid, i två år.
Kekkonen är den ende president som har blivit omvald mer än en gång.
Kekkonen är också den president som har suttit allra längst på presidentposten, i 26 år.
När Koivisto valdes till president 1982, var han den förste socialdemokratiske presidenten. Sedan dess har alla presidenter varit socialdemokrater.
Den nuvarande presidenten, Tarja Halonen, är Finlands första kvinnliga president.