|
Article on other languages:
|
Människa (Homo sapiens), där underarten Homo sapiens sapiens, det vill säga vad vi i dagligt bruk kallar människa, även kallas förståndig människa eller modern människa. Homo sapiens är en art av släktet Homo (tillsammans med bland annat neandertalmänniskan och Homo floresiensis) som tillhör familjen hominider som i sin tur tillhör ordningen primater. Afrikas människoapor som föreställer människans förfäder tillhör familjen pongidae (jämför: hominoider, homininer). Det vetenskapliga namnet kommer från latinets homo (människa) och sapio (vis, tänkande, med urskillningsförmåga). Utmärkande för människan är artens kombination av bipedalism (tvåbenthet), anpassningsbarhet (kläder, verktyg etcetera), finmotorik (händer och fingrar), förmåga till abstrakt tänkande (att visa emotioner (känslor) och empati (medkänsla), urskilja kausalitet (orsakssamband), tolka språk, symboler etcetera) och, hävdar somliga, självmedvetande. Ingen av dessa egenskaper är egentligen unika för människan var för sig, utan återfinns hos olika djurarter – från insekter till andra primater och valar. Tillsammans har de gjort att människan kunnat utveckla samhälle, religion, vetenskap, teknik och konst. Den här artikeln berör människan som art i förhållande till andra arter, hur denna relation utvecklats med tiden och historien om hur människor utvecklat sin kunskap därom. Människans kropp beskrivs i till exempel människokroppen, anatomi och fysiologi. Människan som social varelse i kultur, samhälle, historia etcetera. Individers beteende i till exempel psykologi, sociologi. Se även politik, religion, medicin, genetik, fortplantning. Studiet av människan brukar delas upp i olika ämnesområden. Studiet av människan kallas antropologi och läran om den den mänskliga evolutionen kallas paleoantropologi. Studiet av det mänskliga beteendet utifrån neutrala etologiska perspektiv kallas humanetologi. Studiet av människans hälsa med mera kallas humanmedicin.
Människans utvecklingStudiet av arten människas utveckling omfattar flera vetenskapliga grenar varav antropologi och genetik är de viktigaste. Dessa vetenskaper studerar homininer (alla tvåbenta primater, till exempel Australopithecus) i allmänhet men ägnar kanske störst intresse åt släktet människor. Biolologiskt definieras människan som hominider av arten Homo sapiens, av vilken den enda nu levande underarten är Homo sapiens sapiens. I allmänhet betraktas denna underart även som den enda levande av släktet Homo, men somliga forskare anser att släktet schimpanser med de två arterna vanlig schimpans (Pan troglodytes) och dvärgschimpans (Pan paniscus) borde omklassificeras som Homo troglotydes respektive Homo paniscus eftersom de är så nära besläktade med människan. [1] Efter att fullständigt ha kartlagt genomsekvenserna hos människan och schimpansen kunde man konstatera att skillnaden mellan dem efter sex miljoner års separat utveckling är ungefär tio gånger större än mellan två människor som inte är släkt med varandra och ungefär tio gånger mindre än mellan råttor och möss. [2] Man har uppskattat att människans utvecklingslinje skildes åt från schimpansen för omkring fem miljoner år sedan och från gorillans för omkring åtta miljoner år sedan. 2001 hittade man dock ett omkring sju miljoner år gammalt hominint kranium, klassificerad som Sahelanthropus tchadensis i Tchad vilket gav en antydan om att utveckling gått skilda vägar ännu tidigare. Det finns två huvudsakliga vetenskapliga teorier om människans ursprung: Antingen uppstod människan i Afrika och spred sig därifrån ut över världen och konkurrerade ut andra hominider eller så utvecklades människan ur flera åtminstone delvis isolerade populationer av hominider.
Migration
Världskarta över människans migration med Nordpolen i centrum, Afrika uppe till vänster, Sydamerika till höger och Australien nere till vänster. Siffror anger tusentals år sedan. Bokstäver anger haplogrupper:
• L, L1, L2, L3 - afrikanska • A, B, C, D, E, F, G - asiatiska (M är en blandning av C, D, E och G) • A, B, C, D eller X - amerikanska • J, K - sydeuropeiska • H, T, U, V, X - nordeuropeiska • J, N - Mellanöstern • Bild:TUNDRA.JPG - Områden som var täckta av tundra eller is under den senaste istiden. Den förmodligen mest accepterade synen bland antropologer är att människan utvecklades i Afrika för mellan 100 000 och 200 000 år sedan. Homo sapiens konkurrerade ut andra människoarter som neandertalmänniskan och Homo floresiensis genom sitt fortplantningssystem och sin förmåga att finna föda. Från Afrika spred sig människan över Europa och Asien och hade kolonsierat hela detta område för omkring 40 000 år sedan. Amerika koloniserades därefter stegvis och alla delar av båda kontinenterna var befolkade av människan för omkring 10 000 år sedan. Det som möjliggjorde denna enastående expansion var människans anpassningsförmåga till vitt skilda klimat och utveckling av de verktyg som behövdes för att finna föda i de nya miljöer man träffade på. Det finns idag drygt sex miljarder människor vilket är betydligt fler än något annat däggdjur. De flesta människor bor idag i Asien (61%) och därefter i ungefär lika stora andelar i Amerika (14%), Afrika (13%) och Europa (12%) medan bara 0,3% bor i Australien. Ursprungligen levde människan i jägar- och samlarkulturer, ett levnadsmönster som kanske är bäst anpassat för savannen. Som en utveckling av dessa kulturer uppstod först nomadism då människan lärde sig tämja andra djur och hålla sig med husdjur. Senare lärde sig människan odla jorden och i och med jordbruket blev hon bofast. Idag kan människan förändra miljön omkring sig på gott och på ont. (Se vidare till exempel konstbevattning, stadsplanering, konstruktion och transport.) Genom ökad handel har människan idag gjort sig relativt sett oberoende av den omedelbara tillgång på bördig jord, dricksvatten och andra naturresurser. Idag är människor mer eller mindre permanent bosatta i mycket ogästvänliga miljöer som Antarktis, världshaven och till och med rymden. Se även världens historia. EgenskaperGenetikMänniskan är en flercellig, eukaryot organism (jämför prokaryot) vars diploida celler har två uppsättningar med 23 kromosomer som var och en ärvts av individens respektive förälder. Kromosomerna är uppdelade i 22 par autosomer och ett par könskromosomer. Varje kromosom består av en DNA-molekyl och protein. En DNA-molekyl är uppbyggd av tusentals nukleotider. Ordningsföljden hos en grupp nukleotider bildar bestämmer ett stycke genetiska information , ett arvsanlag eller en gen, och tillsammans bildar dessa gener människans arvsmassa. Människan har omkring 20–25 000 gener och 95% av dessa gener har människan gemesamma med sin närmaste släkting schimpansen. Av detta kan man förstå att mycket små förändringar i arvsmassan kan ge upphov till stora skillnader hos individen. Genetiskt är det alltså mycket lite som skiljer allt levande åt. Individens kön avgörs av sammansättningen hos könskromosomerna. Hos alla däggdjur har honan en dubbel uppsättning X-kromosomer medan hanen en uppsättning X-kromosomer och en med Y-kromosomer. (Hos till exempel fåglar är det tvärtom.) En Y-kromosom är, i princip, en halv X-kromosom vilket betyder att honor har dubbla uppsättningar gener vilket gör hanar mer utsatta för vissa ärftliga sjukdomar som blödarsjuka. Av cellerna i människokroppen är det bara könscellerna som är haploida, det vill säga bara har en enkel kromosomuppsättning. Kvinnans könsceller, äggen, består alltid av X-kromosomer medan mannens, spermierna, kan bestå av antingen X- eller Y-kromosomer. När könscellerna förenas kombineras därför könskromosomerna till antingen en kvinna (XX) eller en man (XY). MänniskokroppenKollektivetSe även
Källor
|
|||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
This article is from Wikipedia. All text is available under the terms of the GNU Free Documentation License.