Article on other languages:
- Behörde
- Government_agency
- Viranomainen
- Agence_publique
- Agenzia_(diritto_pubblico)
- Amp
- Владина_агенција
- Overheid
- Etat
- Agência_governamental
- Adjince_do_govienmint
 |
del.icio.us |
 |
Digg |
 |
Furl |
 |
|
 |
Rojo |
| Add to OnlyWire |
 |
Denna artikel eller detta avsnitt anses inte vara skrivet ur ett globalt perspektiv. Förbättra gärna texten eller diskutera saken på diskussionssidan. |
En myndighet är i Sverige varje offentligt organ som inte är en beslutande politisk församling. Myndigheterna utgör tillsammans med de beslutande församlingarna den offentligrättsliga statliga och kommunala organisationen.[1]
De svenska myndigheterna är
Innehåll |
Myndighetsutövning
En myndighet har i många fall inrättats för att fullgöra en eller flera uppgifter som det uteslutande ankommer på staten eller kommunen att sköta. Dessa uppgifter inbegriper ofta myndighetsutövning, det vill säga åtgärder som ytterst är uttryck för det offentligas maktbefogenheter i förhållande till de enskilda. Besluten kan gälla rättigheter, skyldigheter, förmåner eller annat jämförbart och således vara såväl gynnande som förpliktande för den enskilde.[2]
Regeringsformens myndighetsbegrepp
Den svenska regeringsformen skiljer mellan två typer av offentliga organ: beslutande politiska församlingar, till exempel riksdagen, och myndigheter.[3] Samtliga statliga och kommunala organ med undantag för de beslutande församlingarna är myndigheter.
För rättskipningen finns domstolar och för den offentliga förvaltningen statliga och kommunala förvaltningsmyndigheter.[4]
Privaträttsliga rättssubjekt, till exempel aktiebolag och ideella föreningar, faller utanför myndighetsbegreppet även om staten eller kommunen har ett kontrollerande inflytande exempelvis genom att äga aktierna i bolaget. Ett enskilt rättssubjekt som har anförtrotts förvaltningsuppgifter, såsom AB Svensk Bilprovning, är inte en myndighet. Regeringsformens indelning utgår från organisationsformen, inte från vilken funktion organet har.[5]
Att myndighetsbegreppet är organisatoriskt och inte funktionellt innebär att det omfattar även offentliga organ som inte har myndighetsutövning som sin huvudsakliga uppgift, till exempel statliga museer.
Domstolar
De svenska domstolarna är de allmänna domstolarna (tingsrätter, hovrätter och Högsta domstolen), de allmänna förvaltningsdomstolarna (länsrätter, kammarrätter och Regeringsrätten) och specialdomstolarna (Arbetsdomstolen, Marknadsdomstolen och Patentbesvärsrätten).
Förvaltningsmyndigheter
Allmänt
Förvaltningsmyndighet är i Sverige ett begrepp som omfattar alla myndigheter – såväl statliga som kommunala – utom regeringen och domstolarna.[6] Termen används bland annat i regeringsformen. Riksdagen, kommunfullmäktige och landstingsfullmäktige faller utanför begreppet, eftersom dessa offentliga organ inte är myndigheter utan beslutande församlingar.
Till förvaltningsmyndigheterna hör riksdagens myndigheter, centrala myndigheter under regeringen (t.ex. Försäkringskassan och Skatteverket), regionala staliga myndigheter (t.ex. länsstyrelserna), lokala statliga myndigheter (t.ex. övervakningsnämnderna), ambassader, konsulat och andra svenska utlandsmyndigheter samt kommunala och landstingskommunala nämnder (t.ex. kommunstyrelser och socialnämnder).[7]
Grundläggande bestämmelser om förvaltningsmyndigheternas verksamhet finns i förvaltningslagen.
Förvaltningsmyndigheter under riksdagen
Viktiga myndigheter under riksdagen är
Förvaltningsmyndigheter under regeringen
En statlig förvaltningsmyndighet lyder under regeringen om inte myndigheten enligt regeringsformen eller annan lag är myndighet under riksdagen.[8]
Förvaltningsmyndigheterna står, till skillnad från domstolarna, i ett principiellt lydnadsförhållande till regeringen.[9] Emellertid gäller den begränsningen att varken riksdagen eller regeringen får bestämma hur en myndighet ska besluta i ett ärende som utgör myndighetsutövning mot enskild eller mot kommun eller som rör tillämpning av lag.[10]
I myndighetsförordningen (2007:515) finns vissa grundläggande föreskrifter för förvaltningsmyndigheter under regeringen.[11] Där framgår bland annat att en myndighet leds av en myndighetschef (enrådighetsmyndighet), en styrelse (styrelsemyndighet) eller en nämnd (nämndmyndighet).[12]
Vid vissa enrådighetsmyndigheter finns ett insynsråd för att utöva insyn i verksamheten och ge myndighetschefen råd. Regeringen bestämmer om det skall finnas ett insynsråd vid myndigheten. Myndighetschefen ska vara ordförande i insynsrådet och hålla rådet informerat om verksamheten.[13] Däremot får myndighetschefen inte vara ordförande eller vice ordförande i styrelsen för en styrelsemyndighet.[14]
Regeringen bestämmer oftast ramarna och formerna för en myndighets verksamhet i en myndighetsinstruktion, som är en förordning med bestämmelser om bland annat sådant som myndighetens uppgifter och ledningsform.
Central förvaltningsmyndighet
Ett begrepp som tidigare var vanligt förekommande i lag- och förordningstext är central förvaltningsmyndighet.
Det finns ingen närmare definition av vad som är en central förvaltningsmyndighet. Till skillnad från begreppen myndighet och förvaltningsmyndighet går det inte att definiera "central förvaltningsmyndighet" med utgångspunkt i regeringsformens bestämmelser. Vad som skiljer centrala förvaltningsmyndigheter från övriga förvaltningsmyndigheter kan sägas vara att de de har hela landet som sitt verksamhetsområde. Myndigheten kan även vara central i förhållande till regionala och lokala myndigheter.[15]
Källor
- ^ Jfr prop. 1975/76:160 s. 134.
- ^ SOU 2004:23 s. 63.
- ^ SOU 2004:23 s. 61 och Hellners–Malmqvist, Förvaltningslagen, 2 uppl. 2007, s. 47.
- ^ 1 kap. 8 § regeringsformen.
- ^ Se SOU 2004:23 s. 61 f.
- ^ Se Hellners–Malmqvist, a.a. s. 47.
- ^ Jfr Hellners–Malmqvist, a.a. s. 55.
- ^ 11 kap. 6 § regeringsformen.
- ^ SOU 2004:23 s. 62.
- ^ 11 kap. 7 § regeringsformen.
- ^ 1 § myndighetsförordningen (2007:515).
- ^ 2 § myndighetsförordningen (2007:515).
- ^ 9 § myndighetsförordningen (2007:515).
- ^ 10 § myndighetsförordningen (2007:515).
- ^ Se SOU 2004:23 s. 16 och 64 f.