Article on other languages:
 |
del.icio.us |
 |
Digg |
 |
Furl |
 |
|
 |
Rojo |
| Add to OnlyWire |
Pentekostalism, av grekiskans pentekoste "pingst", är en teologi inom karismatiska kristna rörelser med ursprung i väckelserörelser i Los Angeles och Wales under 1900-talets första årtionde, ofta kallad pingstväckelsen eller pingströrelsen.
Rörelsen var ursprungligen tvärkyrklig, anhängarna kom från många olika kyrkor och samfund, även om en majoritet av dessa främst hade sin bakgrund inom helgelserörelsen, metodismen eller baptismen. Under 1900-talets första hälft kom emellertid en rad egna samfund och rörelser att formeras, däribland den svenska pingströrelsen.
Pentekostalismen hamnade tidigt i konflikt med den så kallade fundamentalistiska rörelsen, som vid tiden hade vuxit sig stark i USA. [1]. Fundamentalisterna kritiserade bland annat den bibelsyn där pentekostalisterna menade att Den Helige Ande kunde uppenbara djupare betydelser i skriften än den bokstavliga. Detta menade man inom den dåvarande fundamentalistiska rörelsen underminerade tron på bibelns auktoritet till förmån för den subjektiva upplevelsen.
| Denna artikel är en del i serien Kristendom |
|
 |
|
|
Skrifter |
|
|
Personer |
|
|
Tro |
|
|
Sakrament |
|
|
Dagligt liv |
|
|
Böner |
|
|
Helgdagar |
|
|
Reformationen |
|
|
Riktningar |
|
|
Övriga |
|
 Kristendom |
|
Innehåll |
Kännetecknande läror
- Huvudartikel: Kännetecknande läror för pingströrelsen i Sverige
Pentekostalism kännetecknas av:
- Traditionell bibelsyn.
- Personlig omvändelse som nödvändighet för frälsning.
- Stark tonvikt på Eskatologi
- Andedopet. En från frälsningen och dopet särskild upplevelse av att bli fylld av Den helige ande.
- Nådegåvor. Att Den helige Ande kan ge övernaturliga förmågor till vanliga kristna.
- Pentekostal Hermeneutik. En tro att Den Helige Ande kan förmedla djupare innebörd i bibeltexten.
- Icke-Hierarkisk ämbetssyn. Vem som helst, som har en församlings förtroende, kan predika och leda gudstjänster - Behöver inte vara vigda präster.
Den karismatiska rörelsen
Under 1960-talet började även traditionella kyrkor såsom katolska kyrkan ta till sig rörelsens yttringar. En breddning och vidare spridning av rörelsen tog fart. Denna gång var acceptansen inom de etablerade kyrkorna större och medlemmarna blev i högre grad kvar i de samfund som var deras ursprung. Därtill bildades en stor mängd kyrkor, samfund och rörelser som hämtade inspiration både från pentekostalismen och de sammanhang de kom från, den blandrörelse som uppstod, med stor mångfald i teologier och uttryck kom att kallas neo-pentekostala eller karismatiska rörelser.
De pentekostala och karismatiska rörelserna räknar över hela världen ca 590 miljoner anhängare (därav ca 80 miljoner i traditionella pentekostala rörelser) och är därmed efter katolska kyrkan den näst största kristna rörelsen.[2]
Se även
- Pingströrelsen i Färöarna
- Pingströrelsen i Norge
- Pingströrelsen i Sverige
- Evangelikal
- Evangeliska Frikyrkan