Shiia

Poll without page-refresh

Article on other languages:

	del.icio.us
	Digg
	Furl
	Reddit
	Rojo
	Add to OnlyWire

För föreningen, se Svenska Handikapporganisationers Internationella Biståndsförening.

Denna artikel är en del i en serie om

Islam

– en abrahamitisk religion

Trosuppfattning

Islams fem pelare
(heliga handlingar)

Skrifter och källor

Profetens familj
& följeslagare

Heliga städer

Viktiga byggnader

Händelser och
högtider

Huvudsakliga
inriktningar

Lag och rätt

Religiösa titlar
och funktioner

Kultur och
vetenskap

Teologiska skolor

Grupper & rörelser
utanför huvudfåran

Besläktade
trosinriktningar

Se även

Wikipedia: Projekt islam

v • d • ä

Karta över "den shiitiska halvmånen" – ett geografiskt område med hög andel shiamuslimer som sträcker sig över Libanon, Irak, Iran och Bahrain.

Shia (الشيعة; förkortning av Shi'at 'Alī, "Alis parti") är den gren av islam som menar att Ali ibn Abi Talib och hans ättlingar efter profeten Mohammed är alla muslimers rättmätiga ledare. Alla andra ledare ses som orättfärdiga och deras styre betecknas som tyranni (zulm). Den största riktningen inom shia är tolvsekten.

I princip handlar skillnaden om hur islam ska inkluderas i det vardagliga livet hos individen och i gruppen. Shiamuslimer menar att islam bör inkluderas som den mest grundläggande lagen i alla frågor. Enligt detta behandlas den enskilda individens vardagliga problem av islamiska lagar (vilka är gemensamma för alla muslimer) och därefter skall även gruppens problem lösas i enlighet med islamiska lagar. Gruppens problem är huvudsakligen politik och ekonomi. Shiamuslimer anser att lösningen på de politiska och ekonomiska problemen finns i islam. Shiamuslimer använder alltså den islamiska lagstiftningen till att lösa de aktuella problemen, inte bara på individuell basis utan även på gruppnivå.

För att kunna möta aktuella problem har imamerna (de tolv) skapat en övergång mellan den grundläggande islam (som består av Koranen och hadither) och den aktuella problemlösning i form av islamisk lärdom (ijtihad). Det finns idag cirka 190 miljoner shiamuslimer världen runt.

Innehåll

1 Doktriner
- 1.1 Huvudsakliga doktriner
  - 1.1.1 Trons grunder (Usūl al-Dīn)
  - 1.1.2 Trons grenar (Furū al-Dīn)
- 1.2 Övriga doktriner
2 Ledarskap
3 Historia
4 Grenar
5 Teologi
6 Extern länk
7 Källor

Doktriner

Huvudsakliga doktriner

Shiitisk talisman

Shiamuslimer tror på de fem pelarna, vilket även sunnimuslimer gör, men de delar upp dem på olika sätt. Shialäran menar att fyra av islams fem pelare (det vill säga salah, sawm, hajj och zakat) som andra muslimer följer, inkluderas under trons grenar eftersom de är aktiviteter och inte grundläggande logiska begrepp. De fem pelarna, eller trons grunder, är enligt shiamuslimer grundläggande logiska begrepp som går att förklaras ur ett filosofiskt perspektiv; en person som håller med dessa begrepp är muslim. Dessa fem pelare är:

Trons grunder (Usūl al-Dīn)

Trons grenar (Furū al-Dīn)

Övriga doktriner

Shiamuslimer har många andra doktriner som även andra muslimer har, såsom att bära hijab. Dock anses vissa bara utövas av shiamuslimer, så som taqiyya, som innebär undanhållandet av ens religiösa övertygelser när man fruktar för sitt liv. Shiamusimer associeras även med tidsbestämda äktenskap, nikah mut'ah.

Ledarskap

Shiiterna kallar muslimernas ledare imām och menar att denne ska vara den som är mest lämpad för ledarskapet, medan sunniterna kallar ledaren kalif och anser att man ska välja honom oberoende av släktskap.

Shia menar att profeten Muhammed flera gånger utnämnt Ali till sin efterträdare och den mest nedskrivna händelsen var händelsen vid platsen Ghadir-Khumm mellan Mekka och Medina.^[1]

Historia

"Shiism" skrivet med arabisk kalligrafi

Delningen uppstod när Muhammed gick bort och efterträdaren skulle tillsättas. Den blev åter aktuell efter mordet på den tredje sunnikalifen Uthman år 656, då Muhammeds svärson Ali ibn Abi Talib utsågs till dennes efterträdare, trots ovilja från Alis sida. Detta val vägrade bland andra Uthmans nära släkting Muawiya, ståthållare i Syrien, att acceptera. Efter att Ali hade avvisat krav på att Uthmans mördare skulle ställas inför rätta revolterade även delar av stammen Quraysh. Ali besegrade en del av oppositionen i två fältslag, Kamelslaget och slaget vid Nahrawan, men tvingades att ingå vapenvila med sin huvudmotståndare Muawiya. Motståndet mot Ali fortsatte och mot slutet av 660 hade han helt förlorat makten över Egypten och Hejaz. Ali mördades 661 i Kufa under förrättande av bön. Därefter tog Ummayyaddynastin över makten.

Alis anhängare, shi'at 'Alī, vägrade i sin tur att erkänna den "gudlösa usurpatorn" Muawiya som muslimernas ledare och stödde i stället Alis söner Hasan och Husayn. Hasan drog sig nästan omgående ur striden, men Husayn ställde sig i spetsen för ett närmast symboliskt uppror och blev med sina 72 följeslagare besegrade av ummayaddynastins här i slaget vid Kerbela. Ingen i Husayns styrka överlevde, förutom en av Husayns barn som var för sjuk för att delta. Slaget kom att få en stor symbolisk betydelse för shia. Husayn blev den viktigaste shiitiska martyren och sörjandet av slaget vid Karbala har än i dag en mycket stor betydelse för shiiterna.

Grenar

Även inom shia har man haft olika åsikter om exakt vem som skall anses vara islams ledare och vid olika tidpunkter då man inte kunnat enas om vem som är imam har man valt olika:

Zaiditernas femte imam Zayd (död år 740) är en alternativ kandidat till de övriga grenarnas femte, hans bror Muhammad ibn Ali. Zaiditerna finns idag främst i Yemen. Deras synsätt ligger närmast den ursprungliga ideologin, men zaiditerna har också historiskt haft en mer kompromissartad hållning till frågan om ledarskapet och det har till och med förekommit (på 800-talet) att det har funnits två zaiditiska imamer samtidigt.

Ismailiternas (Ismā'īliyya, "sjusekten") sjunde imam Ismā'īl (död år 760) hade också en konkurrerande imam, tolvsektens Musa ibn Jafar. Ismailiternas gren fick stor betydelse i Egypten och övriga Nordafrika och tog sig där en del extrema uttryck, till exempel när en av de fatimidiska kaliferna, al-Hákim bi amri'llah (996–1021], påstod sig vara en inkarnerad Gud. Han är fortfarande en central person i drusernas version av shia. En annan känd underavdelning i den ismailitiska grenen av shia är assassinerna. Numera finns största delen av ismailiterna i Indien.

Imāmiyya, även kallad ithnā 'ashariyya ("tolvsekten"), till vilken de flesta shiiter idag räknar sig, utgör större delen av befolkningen i Iran, södra Irak och Bahrain. De erkänner tolv imamer med Ali som den förste och Muhammad ibn Hasan som den siste. Han skall uppenbaras vid tidens slut för att skipa rättvisa. Grenens starka ställning i Iran grundlades på de mongoliska ilkhanernas tid, främst genom Öldjeitü (1304–1316) som konverterade från kristendomen till islam och åtminstone tolererade att tolvsekten var verksam inom hans rike; vissa hävdar att han till och med gynnade dem. Genom att de turkiska safaviderna övertog makten i början av 1500-talet och skapade en teokratisk stat befästes Irans ställning som ledande makt inom shia. Safaviderna var från början sunniter men blev på 1400-talet shiiter.

Stater med en muslimsk befolkningsandel på över 10%.
Grön: Sunniter Röd: Shia Blå: Ibadi (Oman)

Teologi

Shiitisk teologi skiljer sig i vissa avseenden från teologin inom sunnitisk islam. Shia ligger närmare den mutazilitiska teologin med dess tonvikt på Guds rättvisa och människans förnuft. Bland annat så framhåller shiismen den mänskliga viljans frihet, till skillnad från de mer deterministiska synsätt som förekommer inom sunni.

RELIGION