Sedan 1995 har Sveriges statsminister sin officiella bostad i Sagerska huset i centrala Stockholm. Statsmininstern har även tillgång till herrgården Harpsund i Södermanland, vilken fungerar som rekreationsbostad.
Louis De Geer (1818-1896), Sveriges förste statsminister.
I Sverige infördes med 1809 års regeringsform titlarna justitiestatsminister och utrikesstatsminister. Dessa var de främsta ledamöterna av statsrådet (regeringen) men hade inte ställning av regeringschef. Vid en reform av regeringsformen 1876 bestämdes att det skulle finnas en statsminister, som skulle vara chef för regeringen, medan ett annat statsråd blev chef för justitedepartementet (och därmed kom att kallas justitieminister). Utrikesstatsministern blev minister för utrikes ärendena, i dagligt tal utrikesminister. Sveriges förste statsminister blev Louis De Geer, som fram till dess hade varit justitiestatsminister.
Under åren 1876 till 1970 tilltalades statsministern "Ers excellens statsministern" Den siste statsministern att tituleras "excellens" var Olof Palme.
Statsministern har till främsta uppgift att leda regeringen och att utse dess statsråd. Statsministern har befogenhet att ensam tillsätta och avskeda statsråd och behöver inte riksdagens stöd för detta. Riksdagen kan dock när som helst välja att avsätta ett enskilt statsråd eller statsministern. Avsätts statsministern tvingas även hela regeringen avgå.
Statsministern har även, enligt regeringsformen 5 kap. 1 §, till uppgift att regelbundet hålla Konungen underrättad om rikets angelägenheter.
Enligt 7 kap. 8 § i regeringsformen kan statsministern utse ett statsråd till sin ställföreträdare. I de fall statsministern inte utsett någon ställföreträdare övertages statsministerns uppgifter av det tjänstgörande statsråd som varit statsråd längst, eller, om flera har varit statsråd lika länge, av den av dem som är äldst; dessa markeras i tabellen nedan med kursiv stil. (Detta brukar kallas äldst till tjänsteåren och används även när riksdagen leds av en riksdagsledamot som kallas ålderspresident.) Populärt brukar statsministerns ställföreträdare kallas vice statsminister.
Före 1975 fungerade utrikesministern, regeringens andre excellens, som de facto ställföreträdare. Den förste som särskilt utnämndes till ställföreträdande (vice) statsminister var Per Ahlmark (fp) i regeringen Fälldin I1976. Dessförinnan hade den andra principen följts, dvs det till tjänsteåren äldste statsrådet.
^ Var från 16 november1995 till 7 oktober1998 ställföreträdande statsminister i egenskap av längst tjänstgöringstid, därefter särskilt utnämnd som sådan av statsministern.
Återkomst till regeringen
Före detta statsministrar har i bland återkommit till andra regeringar som underlydande till den nye statsministern.