|
Article on other languages:
|
Värmepump, teknisk anordning som överför värme från en kall till en varm plats. För att detta ska vara möjligt måste energi i någon form tillföras, enligt termodynamikens andra huvudsats. Den skenbara verkningsgraden (värmefaktorn) i en värmepump kan nå upp till 500%. Tekniken i en värmepump är i princip densamma som i en kylanläggning. Den huvudsakliga skillnaden är användningsområdet, värmepumpar används för uppvärmning, medan kylanläggningar används för kylning.
DrivkällaFör att skapa en temperatur som är högre än omgivningen behöver man energi som tillförs i någon form, för värmepumpar och frysar nästan uteslutande elenergi. Att sätta igång en kompressor med flytande eller fasta bränslen är i princip en bekvämlighetsfråga, då även tänkbar spillvärme kan tas tillvara vid lokaluppvärming. Absorptionskylskåp tillverkas dock även för gas- eller fotogendrift. TeknikDen metod man använder oftast i värmepumpar kallas för kompressorprocessen. Den är uppbyggd av fyra huvudkomponenter: förångare, kompressor, kondensor och strypanordning. Absorptionsprocessen ger i allmänhet lägre verkningsgrad och används nästintill enbart för vissa kylskåpstillämpningar, där ljud kan bli störande. Den kylalstring man eftersträvar i ett kylskåp erhålls genom att köldmediet (t ex propan, ammoniak eller freoner) går från ett högt tryck till ett mycket lägre genom en strypventil eller förträngning. Det lägre trycket medför en markant lägre temperatur. Köldmediet passerar sedan förångaren, där det förångas av värme från omgivningen. Ångorna passerar sedan kompressorn där den återigen komprimeras till ett högre tryck och skickas vidare till kondensorn, där den kondenseras det vill säga blir vätskeform. Vid detta förlopp frigörs värme som måste bortföras. Det är den värmen som man använder hos värmepumpar. Köldmediet leds från kondensorn till förångaren i ett kontrollerat flöde så tryckdifferensen upprätthålls med hjälp av strypanordningen. Styranordningen är i de flesta fall en ventil på mindre anläggningar kan det också vara ett tunt rör. Från strypventilen skickas det sedan kall vätska med lågt tryck som förs ut i förångaren. Valet av köldmedium påverkar vilka tryck som uppträder i systemet och vilka material som kan användas. Ett mycket använt köldmedium är ammoniak men på 1930-talet började man även använda freoner som är halogenerade kolväten. Användningen av detta köldmedium har trots allt på senare tid begränsats på grund av deras inverkan på stratosfärens ozonhalt. Ammoniak är fortfarande vanligt i de allra största anläggningarna, de med hundratals kW kyleffekt Värmefaktor (COP)En värmepumps verkningsgrad mäts i värmefaktor, även kallad COP (Coefficient Of Performance): hur mycket värmeenergi som genereras per tillförd elenergi. T.ex. av 1 kWh el får man ut 4 kWh värmeenergi, alltså med en värmefaktor på 4 (COP 4). För att jämföra markvärmepumpar av olika fabrikat används standard EN255, vid temperatur från marken på 0°C och 35°C ut till radiatorerna. Markvärmepumpar bör inte väljas med lägre värmefaktor än 4,5. En nyare standard har införts, EN14511, men den används bara på de två frekvensstyrda värmepumpar som idag finns på marknaden (2008). Anledningen till detta är att EN14511 ger väsentligt lägre beräknad värmefaktor. Marknadsmässigt är det mycket svårt att förklara lägre värmefaktor och därför har branschen valt att ignorera den nya standarden som infördes redan sommaren 2004. De två frekvensstyrda värmepumparna går inte marknadsföra med EN255, eftersom de inte når upp till godtagbar värmefaktor, därför har IVT & Nibe valt att använda EN14511 för dessa istället. EN14511 beräknas vid temperaturerna 0°C från marken och 45°C ut till radiatorerna. För luftvärmepumpar används istället värmefaktor beräknad vid 7°C utomhustemperatur och 20°C inomhustemperatur. Detta ger med bra teknik i värmepumpen en ganska bra värmefaktor, värmefaktor 4,5 är inte ovanligt. Skillnaden mot markvärmepumpen är att värmefaktor och värmeeffekten sjunker brutalt med fallande utomhustemperatur. Vid -20°C är värmefaktorn obetydligt över 1, dvs obetydligt över vad ett elelement presterar, samtidigt som värmeeffekten mer än halverats. Därmed förstås enkelt att luftvärmepumpar lämpar sig bäst i milt klimat, dvs i södra Sverige och möjligen längs kusten norröver vid milda vintrar som tex vintern 2007-2008. Svenska elsystemet har inte brist på energi, däremot brist på effekt riktigt kalla dagar. Mot det problemet hjälper inte luftvärmepumpar alls, då fungerar de nästan som ett elelement. En väldimensionerad och välstyrd markvärmepump med golvvärme arbetar däremot med en värmefaktor överstigande 4 dessa kalla dagar, även med vanliga radiatorer överstiger värmefaktorn oftast 3! Moderna luft/luftvärmepumpar har dock en värmefaktor på mer än två även vid -15°C utomhustemperatur.
VärmekällorVanliga värmekällor i mindre värmepumpar är berggrund, sjövatten eller luft. I större värmepumpar kan kommunalt avloppsvatten eller industriell spillvärme användas.
Ofta används en elpatron i kombination med värmepumpen för de dagar då pumpen inte räcker till för att få upp tillräcklig värme. Dessutom används alltid någon form av varmvattenberedare för tappvarmvatten. Se ävenExterna länkar
|
This article is from Wikipedia. All text is available under the terms of the GNU Free Documentation License.